torsdag, november 24

Ya lo he olvidado

När jag och Maria slentrianhandlade på Hemköp idag kom jag på nåt riktigt smart. Det var en liten insikt som inte alls var viktig men ändå en jätterolig iakttagelse. En lagom självdistans med tydlig samhällsreflektion. Och jag tänkte:
1. HA HA, jag är så rolig och ett sånt smardo
2. Jag ska skriva om det här i bloggen när jag kommer hem
Och nu är det, som i Romeo Olssons fisdikt, borta likt en vind.

Jag ska dela med mig av något som inte är roligt, men som är viktigt för norrlandspatrioter som jag och du:


Ett Klick För Skogen


Hit går jag varje dag, och det är så lätt. Det är den smartaste annonsering jag någonsin har hört talas om. Tack Elin Skogens för tipset.

söndag, november 20

Blottaren

Alla bloggare är sina egna utställningsobjekt. Alla bloggare är potentiella mobboffer. Själv vill jag inte bara berätta om vad jag ätit till frukost eller vilket som var veckans studiebesök i skolan och det är en av anledningarna till att jag inte skriver så ofta. En annan är att jag är lat. Jag älskar å andra sidan att läsa om andras vardag och rutiner. Varför är det så?

Här hade det varit stor skillnad om det var en "Bruce Springsteen Mailing List", eftersom den allmäna uppfattningen är att
Bruce = COOL och
Silverchair = OCOOLA.
Den som inte förstår skillnaden får gärna skriva till mig och fråga. Jag blev hursomhelst jätteglad när jag läste det här:

"Silverchair Mailing List - November 17, 2005

Silverchair have confirmed rumours that they are currently making music together in regional New South Wales. The band has also announced that they plan to record a new album and do at least a few gigs during 2006."

Jag hoppas på ännu ett album med duktiga klarinettister och storslagna symfoniorkesterlåtar. Pukor och sånt skit, det är gött.

söndag, november 13

Servicio

Detta är en sen sen sen kommentar till Sweet Franssons "Hoppet lever" om en bra sko-känsla som förstördes på grund av en sur kossa till butiksbiträde.

VARFÖR är all servicepersonal i hela det föribannade landet Spanien så grymt otrevliga? Alla andra är ju nästan onödigt omtänksamma och vill lägga sig i och hjälpa när man inte ens behöver hjälp. De är raka motsatsen till svenskarna, för här får man ju sparken om man snäser av en kund och de som inte jobbar med service pepparsprayar en om man råkar tilltala dem, fråga om tiden eller vad som helst som inkräktar på deras egen kvadratmeter av trottoaren. De enda vänliga entreprenörer jag har träffat på har nummer 1-3.

TREVLIGA:
1. José med grodmunnen som ville prata svenska med mig och Kriztijna. Han var camarero på ett fik och efter en timmes effektivt prat försökte vi övertala honom att flytta till Umeå, köpa skeppscaféet Vita Björn och starta ett spanskt hak där. Han förstod ungefär hälften av vad vi sa.
2. En falafelkille från Marocko som har ett litet grillkrypin i Granadas hippiekvarter + hans kompis.
3. Kvinnan som äger den enda butiken i Rubite.



OTREVLIGA:
4. Alla Alsinas busschaufförer, speciellt de i Granada, men inte de som vi åkte med mellan Lanjarón och Rubite.
5. Alla Alsinas biljettförsäljare, speciellt de i Granada och Orgiva.
6. All kassapersonal på supermercados och hipermercados. Mest jobbiga tonåringar.

fredag, november 11

Dansar med Ryssar

Igår, onsdag: När vi kommer till skolan och har lämnat in artiklarna vi har filat på i två veckor (en vinkel/krok-övning) får vi en ny uppgift. Skriv en artikel. Deadline kl 14.30. Diskutera med din klasskompis. EN TILL artikel alltså, direkt efter lovet. Det är då en aspirerande vetenskapsjournalist skriver om en rymdsond som heter Venus Express och pratar med astronomer på IRF i Kiruna. Sådant där för-sitt-eget-nöjesskrivande som ingen lokalpress bryr sig om över huvud taget.

Idag, torsdag: Vi kommer till skolan och blir skickade till aulan, inga lektioner idag för det är överraskningar på gång. I aulan kör några av musikaltjejerna en låt och jag bara gapar och ryser av brahet. Musikal är den bästa musikgenren, sorry Opera!
Sedan får vi välja workshops, en innan och en efter rasten. Jag vill först välja Kropp och Kost för att inte vara en tönt, men det slutar med att jag gör smycken hela förmiddagen med Kerstin från Skåne. Efter detta är det lunch som vanligt men sedan ska vi samlas i aulan IGEN? Nu är det till exempel Nathalie, Line och Abadá Umeå som har capoeira-uppvisning. Men sen då?
Jo, nu visar det sig att vi även ska få se TOP 9, alltså ryska motsvarigheten till Bounce! Dansa kan de verkligen och ser precis ut som ni tror, precis som ryska streetdansare. En kille hade den största t-shirten jag någonsin har sett. Jag tror att jag skulle kunna ha den som sovsäck, vilket skulle vara skönt eftersom jag alltid blir för varm om fötterna. Men det slutar inte ens där.
Vi ska som avslutning på en redan alldeles för bra dag, ha ännu en workshop, men den här gången ska Top 9 lära oss dansa lika coolt som dem. Det var supersvårt och det var nog egentligen alldeles för bra, för jag tror att jag har drömt nu. Tänk om det här visar sig vara drömmen imorgon?