lördag, juli 11

Det kunde ha varit värre

Hej!

Jag tänker dela med mig av något jag tycker är viktigt. Idag som en del andra dagar har jag tänkt mycket på att hur skit och kasst livet än kan kännas på det själsliga planet, så kan jag ändå inte hjälpa att tänka att jag emellanåt behöver en riktig örfil för att komma ned på jorden. Alltså jag menar ett riktigt jäkla olyckstillbud där jag får tro att någons fysiska hälsa är i fara, men som sedan visar sig vara 99% lindrigare än vad jag först hade befarat. När sådant händer är det precis som att kliva i ett par cementstövlar och jag börjar direkt uppskatta de små sakerna i livet, som att jag har mat för dagen och tak över huvudet. Det är väl inte så att jag önskar någon människa i världen något ont för att jag själv ska må bättre mentalt, bara att jag blir lite skrämd då och då.

Är det sjukt i huvudet av mig?