Krafs

Alltså det här är ju inte precis en modeblogg men ändå. Vad är det för fel på Friis & Company? Varför förvandlas allt de tar i till skräp? Jag har aldrig sett en enda sak som ens närmar sig att vara snygg med den där kronloggan på. Desutom tittar det upp små råtthundar ur varannan av dessa leksaksväskor. Jag utmanar er att visa mig En Enda fin Friis-grej.

Tipsa lilla stressknuten

Idag försöker jag ta mig tillbaka till mitt lugna "Ja ja jag gör det sen men först ska jag göra det här roliga" - jag. Jag hamnade lite efter med skolan under helgen och hade väldigt bråttom hela måndagen med att komma ikapp. Sedan hade jag bråttom halva tisdagen och var under onsdagen (igår) tvungen att bestämma och ta krångliga beslut snabbt snabbt snabbt och blev knäpp i huvet. Sedan dess har jag inte kunnat varva ner och känner mig som en stor dubbelknut av stress. Förra gången tog det en vecka av jullov innan jag blev mig själv igen men nu behöver jag lite tips och tricks för jag har inget lov förrän i juni. Jag behöver sluta tänka på stressen så jag provar gärna alla distraherande knep ni kan komma på. Gärna fysiska aktiviteter men helst utan alkoholfaktor. Kom igen, hit me!

(senare visade det sig att...)

Bra knep #1: Läsa svår litteraturteori.
Bra knep #2: Bra musik på hög volym, gärna live och gärna Symfoniorkestern vid Norrlandsoperan.
Bra knep #3: Träffa bra personer.

Megalomaniac

Nämen oj, vad händer här?! Jag förstår att man blir förvirrad om man väntar sig en blå atlantocean och får diskvatten, men jag ska förklara. Det var bara så att jag ville ha en lagom stor förändring och jag var otroligt less på den där färgen. Den får mig att känna mig som att jag fortfarande går på Strömbäck år ett och inte kan någonting. Så nu är här ljust, men inte vitt för det gör ont i ögona. Och samma fina blå färg som förut, fast på texten. Inte så himla annorlunda ändå.

En annan grej var att jag har funderat (IGEN!? tänker ni kanske men) och vill fråga en sak. Det är fråga om gränsdragning och ingen geografisk sådan. Var går gränsen mellan:

1. En längtan eller önskan att en person (eller flera) ska lägga märke till en och tycka att man själv är så smart som man i sin tur tycker att den (de) är. Ni vet en sån där vanlig hederlig kompisförälskelse som man känner ibland när man lär känna nån ny.


2. Ett symptom på bipolär sjukdom som yttrar sig i att man får storhetsvansinne och tycker att man själv är så förträfflig att man projicerar det på andra och undrar varför de aldrig föreslår att man ska träffas nån gång när de liks älskar en så mycket som man själv gör (sig själv alltså).

Jo, jag vet. Bara det faktum att jag reflekterar över detta betyder mest troligt att jag inte lider av någon form av manodepression (Manis-depression HA HA) men det känns bara så väldigt konstigt när jag kommer till det där stället där jag själv är mitt största fan. Jag fattar ingenting och känner mig som en galen professor.


Bästa hälsningar,
Manis