Heavenly American
Sju svarta amerikaner, är det så jävla speciellt?
När de har tioliters lungor och stylar sig själva är det faktiskt det. Favoriten var han som var kortast och hade jeanspyamas. Han behövde egentligen inte ens någon mik för att höras lika bra som de andra och när han tog ton var det nog inte bara jag som satt och gapade. Ytterst på stolen. Ögonen torkade när jag inte ville missa synupplevelsen heller. Vad vi svenskar antagligen kulturkrockade mest med var bristen på blygsamhet och
- Nu är det min tur att showa off för publiken!
- Nej, min!
- OK, men jag ska stå längst fram..
Låtvalen var underliga. Jag d-o-g när Det först blev Simon & Garfunkel, sedan Phil Collins. Jag är rädd för Phil Collins, även om han finns med i en repertoar varvad med omikad gospel.
Vikis närvarade deras mittpådagen-föreställning och försökte sedan skryta med en bakgrundsbild av gänget på sin mobil. Jag kontrade med en precis likadan, och jag kommer sent att byta ut den.
Tack Lo och tack Jo.
När de har tioliters lungor och stylar sig själva är det faktiskt det. Favoriten var han som var kortast och hade jeanspyamas. Han behövde egentligen inte ens någon mik för att höras lika bra som de andra och när han tog ton var det nog inte bara jag som satt och gapade. Ytterst på stolen. Ögonen torkade när jag inte ville missa synupplevelsen heller. Vad vi svenskar antagligen kulturkrockade mest med var bristen på blygsamhet och
- Nu är det min tur att showa off för publiken!
- Nej, min!
- OK, men jag ska stå längst fram..
Låtvalen var underliga. Jag d-o-g när Det först blev Simon & Garfunkel, sedan Phil Collins. Jag är rädd för Phil Collins, även om han finns med i en repertoar varvad med omikad gospel.
Vikis närvarade deras mittpådagen-föreställning och försökte sedan skryta med en bakgrundsbild av gänget på sin mobil. Jag kontrade med en precis likadan, och jag kommer sent att byta ut den.
Tack Lo och tack Jo.
posted by Manis at 12:13 em
2 Comments:
Yay! :-)
Hoppas du inte kände att du var TVUNGEN att skriva något om det bara för att ni fick gå gratis (vilket jag på Lovi sen förstod det som faktiskt inte handlade så mycket om ljudteknikerns fix som om att du kände nån i dörren - eller i alla fall kombinationen) för mitt sms om recension var mest bara på skoj.
Själv har jag smält det amerikanska nu efter någon vecka, och tycker därför bättre om deras pryl idag än just efter konserten. Men så såg jag dem i en ekande lokal också, hade hellre varit där ni var, detaljerna blev liksom en gröt i den akustiken.
Och ärligt talat; det finns något i deras amerikanska ta-för-sig-stil som jag kan bli riktigt, riktigt avundsjuk på. Den är inte bara av ondo.
Åh, Jo. Oroa dig inte, visst fölrstod jag det! Men HUR skulle jag ha kunnat uppleva det där utan att skriva om det?! Den här bloggen är (tyvärr?) ju smockad med betydligt mer triviala saker. Jag har dem t o m som bakgrund på mobilen.
Skicka en kommentar
<< Home