måndag, oktober 9

Angående Tjetjenien

Det här skrev jag för ett år sedan ungefär. Jag minns inte exakt vilka källor jag använde, men en del kommer från Svenska Tjetjenienkommittén och vissa är presenterade i texten. Längre tillbaka i tiden har jag bara forskat lite om än, inte skrivit något, men det kan tänkas att det dyker upp något sådant inlägg också. Hoppas inte läsningen blir alltför törftig.

Problemet med kriget i Tjetjenien är att som i alla andra krig, får civilbefolkningen ta alla smällar, från båda fronter. Rebellerna kidnappar, våldtar, torterar och mördar folket för att sätta press på Moskva att släppa sitt grepp om området. Sedan kontrar den militäriske president Putin med att flygbomba för att få bukt med motståndsrörelsen, men det är svårt att träffa rätt med bomber så de flesta av offren är civila. Vladimir Putin har världsrekord i självdestruktivitet, eftersom han var det första stadsöverhuvudet i historien att skicka ballistiska missiler mot en stad i sitt eget land – målet var Groznyj, Tjetjenien.


Flagga och vapen

Leif Kihlsten, tidigare verksam vid Militärhögskolan, anser i PAX nr 6/99 att man kan förstöra infrastrukturen i ett land med bomber, men knappast jaga det som rör sig på marken. Ryssland har också använt bombningsmetoden för att slippa sätta in stora marktrupper och utsätta färre soldater för fara. Stora personliga förluster kan påverka opinionen och kriget skulle få mindre stöd bland det ryska folket, som ser detta som ett krig mot terrorismen. CFE-avtalet (Treaty of Conventional Armed Forces in Europe) innefattar inte heller flygbombningar, de ses alltså inte som konventionella vapen av Nato och inte heller förut av Warszawapakten.

Ryssland pekar också på Kosovokriget, där Nato bombade serberna, för att rättfärdiga sitt handlande. Trots försiktighetsåtgärderna går kriget dåligt för Ryssland och den ryska armén svälter på grund av de höga krigskostnaderna och de ryska förlusterna i Tjetjenien är större än vad Sovjetunionen led under 10 år i Afghanistan.



Tjetjenienkonflikten kan lätt likna ett avsnitt av Arkiv X för den som inte är insatt i kriget och införstådd med att information oftast inte kommer mycket längre än den tjetjenska gränsen. Journalister som har vägrat bli styrda av Moskva till att inte föra fram rebellernas åsikter, har gripits och trakasserats. Men "The truth is out there". En kvinnlig journalist greps av poliser, tidigare stationerade i Tjetjenien, som misshandlade henne och hotade med att våldta henne. En annan kvinna utsattes för gruppvåldtäkt i häktet av trafikpolisen, för att hon haft kontakt med Amnesty. Tolv journalister har dödats här sedan 2000.

Ryska trupper i Tjetjenien har kunnat bryta mot alla lagar och konventioner som upprättats, och befolkningen kan vilken sekund som helst föras bort, torteras, våldtas eller mördas. 52 bekräftade massgravar har hittats i området och en (1!) rysk militär har ställts inför rätta och dömts för våldtäkt och mord på en tjetjensk flicka. Detta hände efter starka påtryckningar från väst, så militären har i stort sett fått grönt ljus att fortsätta övergreppen med garanti att komma undan. Ryska människorättsorganisationer talar om ett "tjetjenien-syndrom" bland poliser som tjänstgjort i Tjetjenien, som innefattar misshandel och annan avhumaniserande behandling av häktade personer.

Efter World Trade Center-attacken 2001 fick Ryssland stöd och förståelse från både Tysklands och Frankrikes ledare. EU är Rysslands största handelspartner och EU skulle kunna ha massor att säga till om när det gäller konflikten. Ett krav på att de mänskliga rättigheterna måste gälla, även i Kaukasus, skulle kunna följas upp med handelsrestriktioner mot Ryssland och tvinga Putin att släppa sitt järngrepp om Tjetjenien.


Broderi av Barbara Siedlecka

Lena Jonsson skriver i Svenska Dagbladet (4/10 -03) att varken EU eller Nato vågar ta på sig något ansvar i Tjetjenien, även om de samarbetar med Ryssland vad gäller konflikthantering och trots att det finns ett stort engagemang i frågan i de europeiska länderna och regeringar. Lena Jonssons förslag till lösning på konflikten innebär att Moskva måste gå med på att samtala med rebellerna och även på att internationalisera lösningen istället för att hålla kvar den inom landet.

Konkret så vill hon att den ryska regeringen överlämnar frågan till FN, som tar över det yttersta ansvaret för en lösning, men delegerar uppgiften till OSSE (Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa), att tillsammans med EU och Nato skapa en ram för samtal kring Tjetjenien. All polis i området ska komma från EU/Nato under överinseende av OSSE. Inga ryssar ska ingå i institutionen, utan får endast finnas som part i tvisten. Officiellt blir Tjetjenien då ett FN-protektorat som EU och Nato ska hjälpa att skapa en demokrati och ett samhälle byggt på muslimska grundvärderingar.

Tjetjenerna vill se Putin i krigsförbrytar-domstolen i Haag. Rysslands ambassadör i Sverige håller på att gå i bitar av ilska när separatistledaren Sjamil Basajev intervjuades av TT, och ser på intervjun som terroristpropaganda. EU vågar inte agera. Nato törs inte säga ifrån. Vem är det egentligen som ska visa sig storsinnad och börja efterfråga förhandlingar?

4 Comments:

Blogger Viktorov said...

Mille grazie!

oktober 09, 2006 11:46 em  
Anonymous Anonym said...

да заберите вы нахуй свою ёбаную чичню, месте с чичами, заебали суки блять чернота, нигде от них прохода нет!

oktober 10, 2006 8:35 fm  
Blogger Bonnieto said...

Det märkliga är att man vill liksom inte tänka att Ryssland är ett så korrumperat land som det känns när man läser om hur få mord som utreds och där den skyldige hittas. Att Putin har sån monopol på rysk tv känns obehagligt odemokratiskt. Det har som jag förstått det varit de tryckta medierna som stått för den kritiska granskningen av regeringen däribland Anna Politkovskaja.

oktober 10, 2006 12:03 em  
Blogger Lovisienstadt said...

Miket pra!

oktober 10, 2006 11:29 em  

Skicka en kommentar

<< Home