Mitt så kallade liv

Bara titeln säger massor! Det är inte mitt liv jag menar, det är ungdomsserien. Hur mycket jag än ogillar mitt tonårsjag (det är sant, fortfarande ingen distans!) så kan jag inte låta bli att tycka att det är gulligt att tycka synd om sig själv utan att få dåligt samvete och börja tycka illa om sig själv istället. Mitt tonårsjag tyckte inte att det var hennes eget fel att dåliga saker hände, det var någon annans. Ingen förstod henne, men det var de andra som skulle ändra på sig och inte hon. Och fult var det inte att tycka synd om henne heller, det betydde bara bekräftelse. Gulliga Anna! Jag fnissar hela tiden när jag ser Mitt så kallade liv. Stackars stackars femtonåringar, jag tycker 100% ironibefriat synd om er.