Skräcken i Lamburträsk

Bosse Östmans födelsedag. Den var igår, och en del kallar den bara för Födelsedagen. Det är då min pappa skulle ha fyllt år, om han inte hade varit död alltså. Första året utan honom åt vi tårta och firade, precis som vi brukade, med precis samma tårta som vi brukade. Grön prinsesstårta. Alla gick ändå omkring och tänkte på honom, och varför inte svulla loss på tårta istället för att sucka och låtsas som ingenting hade hänt? Eller så köper man blommor och går till kyrkogården som i år.
Det jag tänkte berätta om, är hur jag fick en alldeles för uppenbar hälsning igår för att låtsas som att det bara var en slump.
När jag var sex år gammal och gick på Harens förskola i Arvidsjaur skulle alla barnen en dag få åka till Lamburträsk och titta på fåglar i reservatet där. Pappa följde med och vi gjorde var sin matsäck. I utflyktsbussen började det efter ett tag lukta surt ur min lilla röda ryggsäck och det visade sig att min burk med fil hade tappat locket och filen hade läckt ut i väskan. Bosse Östman hatade fil mer än något annat i hela världen. Han fick kväljningar av bara lukten, men lilla sexåriga jag hade ju inte så bra koll på vad man gjorde i såna situationer så han fick ta hand om väskan. Torkade av den och lånade en annan burk av lekisfröken.
Bussresan gick bra och vi tittade på en berguv och kanadagäss och andra fina fåglar. När vi skulle äta vår matsäck fick Anna och Bosse ännu en överraskning, för den här burken var inte heller filtät! Det var äckel i väskan igen och pappa trodde säkert att det var ett grymt practical joke. Fast det var bara Tupperware. Den historien påminde han mig ständigt om sedan dess.
Igår åkte jag buss från Arvidsjaur till Umeå och hade med mig en påse med mat från mamma (såklart). Jag satt och funderade på Födelsedagen och blommor att plantera vid graven, och lyfte sedan av någon anledning på matpåsen på sätet bredvid. Min sojayoghurt hade hamnat uppochned och det var smetigt i hela påsen.
Det tog väl två sekunder innan jag gjorde kopplingen (det är ändå nitton år nu sedan fil-incidenten i Lamburträsk ) men sedan kunde jag inte hålla mig och börja de skratta högt för mig själv på bussen.
Grattis i efterskott pappa!