Jag kan faktiskt blogga

Jag brukar faktiskt lyssna på musik frivilligt nuförtiden. Inte bara gamla NKOTB-låtar utan sånt jag inte har hört förut - och jag kan uppskatta det. Spärren finns fortfarande kvar där, men om man jämför den med en glaciär så börjar den smälta.

Har upptäckt en sida hos mig själv som jag bara tycker är SÅ jobbig och pinsam hos folk i allmänhet, alltså dom jag inte känner så bra. Det här när man identifierar sig med låttexter och är helt lyrisk över hur jävla bra en artist eller ett band är. Jag har haft väldigt svårt att tillåta mig själv att känna sådant eftersom det är så SJUKT löjligt ibland att det faktiskt är folk som gör humorsketcher i TV om det. Sådan är jag. Alltså jag älskar verkligen vissa band och musiker och tänker ibland att dom har varit i min hjärna och rotat runt för att få textidéer. När dom sedan matchar det med helt matematiskt perfekt musik så kan jag inte värja mig. Och jag försöker att inte pracka på folk såna saker men ibland så brister det bara. Just nu är det Lindsey Buckingham i Fleetwood Mac. Imorgon kanske det är Marky Mark.