Akademisk poesi
Som en kontring till Ölands senaste blogginlägg "Hennig vs. Envall" kände jag mig inspirerad och var tvungen att ta fram en av mina nygamla favoriter, Mark Currie. Han gillar tid-i-narrativ-teori och är en lärd man, professor vid University of East Anglia i Norwich. Följande citat kommer från hans About Time: Narrative, Fiction and the Philosophy of Time, kapitlet "The Present" (mina radbrytningar).
Klart man vill bli forskare när man hittar såna här gyllingar.
The present, as philosophy knows well, doesn't exist,
and yet it is the only thing which exists.
The past has been, and so is not,
and the future is to be, and so is not yet.
That only leaves the present.
But as long as the present has duration, any duration at all,
it can be divided into the bits of it that have been, and so are not,
and the bits of it that are to be, and so are not yet,
so that the very duration of its existence
consigns it to non-existence.
Klart man vill bli forskare när man hittar såna här gyllingar.
posted by Manis at 10:02 fm
4 Comments:
Currie och Envall virvlar, dansar genom vetenskapens sammetsklädda korridorer tillsammans! DET HÄR tyckte jag om Manis, att du svarade så här! Jag har gjort en liten replik på min sida.
Hej Manis
Nu har jag upptäckt även denna kommentar och skulle vilja lämna min kommentar till den. Jag följer Curries korrekta resonemang fram emot de sista meningarna, men där tappar jag tråden. Sammanhanget är egentligen inte alls så märkvärdigt. Grejen är att verkligheten är skild från vår uppfattning av den och att sanningen, i den mån någon sådan finns, måste vara belägen mitt emellan dem. Vi kan varken förneka verkligheten eller vår uppfattning av den. Detta kan uttryckas väldigt mystiskt, men det är bara för att uttrycket försöker fånga två olika (ortogonala, eller varandra motstående) aspekter samtidigt. Problemet i detta är att det innebär att inte både kontinuitet och samtidighet kan finnas (samtidigt), dvs att de förnekar varandra. Det för många av oss paradoxala faktumet i detta är att dessa personer lägger all sin tilltro till kontinuitet, trots att det naturligtvis måste vara samtidighet som är sann samtidigt. Samtidighet är det konkreta, medan före och efter är abstraktioner. Emellertid, det ligger i ortogonalitetens natur att det som är den ena ortogonaliteten på en begreppsnivå är den andra på nästa begreppsnivå. Före och efter är alltså två på varandra följande samtidigheter på nästa begreppsnivå (dvs båda är konkreta på denna begreppsnivå). Alla av dem (dvs nu, och före och efter) kan dock inte vara samtidiga samtidigt, såsom Hennig definierade att de är. Denna "definition" är alltså fel.
Ovanstående resonemang handlar endast om var sanningar kan hittas. Det försöker klargöra att de endast kan hittas mellan verkligheten och vår uppfattning av dem. Det innebär dock att sanningar per definition är påståenden (vår uppfattning av verkligheten) som överensstämmer med verkligheten, dvs vetenskapens traditionella uppfattning av sanningar. För att hitta sanningar måste vi kolla våra påståenden mot verkligheten.
Min stora upptäckt är att det går att falsifiera Hennigs felaktiga uppfattning empiriskt. Det är hans förnekande av parafyletiska grupper (egentligen av hela resonemanget ovan, och därmed av vetenskapen i sig själv) som falsifieras av tidens bevisade relativitet. Om hans uppfattning är korrekt, så kan inte tiden vara relativ. Dvs om kontinuitet är mer grundläggande än samtidighet, så kan inte tiden vara relativ.
Jag har dessutom formaliserat förhållandet mellan verkligheten och vår uppfattning av den med formeln X/Y=Y/X, utläses X förhåller sig till Y på samma sätt som Y förhåller sig till X. Denna formel framstår för mig som den bro mellan logik och matematik som Bertrand Russell sökte efter, men det återstår att visas.
Hej Matte,
du har helt missuppfattat mitt blogginlägg. Det handlar inte om din avhandling på något sätt, utan att Mark Currie använder ett väldigt poetiskt språk även när han skriver om tids- och narrativ teori. Din kommentar verkar vara lite mer av en reklamskylt för din avhandling och om att du vill glänsa med ditt akademiska språk än en kommentar till mitt inlägg. Är det så?
Hej Manis!
Jag borde ha läst det där ser det ut som, för min uppsats. Men: den är 45 sidor nu, och jag borde egentligen inte läsa ett endaste ord till överhuvudtaget. Fatta skönt OM jag någonsin blir klar med den. Nu har jag sparat den i en mapp som heter: "Sista försöket"...
Skicka en kommentar
<< Home