Fight the Future

Efter min folkhögskoleavslutning nästa fredag dyker framtiden helt plötsligt upp. Livet har börjat för länge sedan, i början av åttiotalet för min del, så det är det ingen idé att gå och vänta på. Men framtiden. Jag spenderar de sista kristallklara dagarna innan diplomet med att hoppas och längta, på saker och till saker som jag faktiskt kan skymta i diset.

- sommarkvällar på 2007 års vis
- en sommar av tennis, inga joggingturer bara tennis. OK, skayt också
- ett positivt svar från en amerikansk skrivarkollega
- ett positivt svar från ett förlag angående hennes böcker
- ett positivt svar från en tidskrift med nytt format och stor spargris
- överraskningsuppdrag från kultur-chifen
- att nya replokalen ligger i en Bermudatriangel av kreativt.. grejsimojs
- konsertresa med min älsklingsskjorta
- konsertresa med älsklingsskjortan och älsklingsbrorsan
- att Hillboms tjänst fylls av någon likvärdig

Franska öppna

Det funkar inte att schemalägga slutarbete samtidigt som Roland Garros. Nästa år ska jag ta ledigt om jag har ett jobb.

Drop-in-gastroscopi

Titeln och undersökningsformen säger ganska mycket om vårt samhälle och en livsstil som är alldeles för populär. Jag visste egentligen ingenting om själva undersökningen, inte heller att man skulle bli så adrenalinstinn efteråt. Innan var jag så uppspelt som man bara kan bli inför en derbymatch i sin favoritsport och efteråt skakade jag av adrenalin. Det var bara de där fem mellanminuterna av hulkande och tårögdhet som var obehagliga. Allt gick bra, precis som jag hade trott!

Mozart-effekten

Enligt Lovisienstadt går det inte att plugga till Bach, eftersom det är helt enkelt för bra musik. Jag kan nu bidra med insikten att det även är omöjligt att läsa offentliga utredningar till Sjostakovitj. Det krävs en lagom tråkig Mozart för ändamålet. Kan tänka mig att mycket av Hollywood-filmmusiken också funkar.

En som inte vill påverka din IQ